”Man kan säga att Zaremba är något viktigt på spåren när han hävdar att begreppet kränkt har blivit ett vapen för den enskilda individen som ersatt den kollektiva ilskan. Det är resultatet, en draksådd, av en postmodern identitetspolitik som Zaremba angriper från höger men som man lika gärna kan attackera från vänster. Men han är ute efter något annat.”
Detta viktiga visar sig längre ned i artikeln.
”Jag tror Zarembas verkliga ärende är större, och samtidigt hans gamla vanliga: Att håna idén om jämlikhet. Han låtsas, än en gång, ställa sig på den svages sida (på så vis får han ett tyst ängsligt bifall även av vänstern) – i syfte att slå mot välfärdsstaten och demokratin.”
Lindborg argumenterar med rätta om att man bör läsa Zaremba med skepsis. Men så när hon höjer allt till storpolitik så blir det hela det gamla vanliga svart-vita. Det var väl bra att Zaremba skrev.
