Från första till sjunde plats – fyrors läsning

I dag publicerar Skolverket en internationell studie om fjärdeklassarnas läsförmåga. Den är fortfarande god, men har sjunkit relativt andra länder. En slutsats är att den grundläggande inlärningen fungerar bra, ja, fler kan läsa innan de börjar ettan och många får stimulans i förskolan, men sedan fördjupas och utvecklas förmågan inte särskilt väl. De bästa blir också sämre; gruppen drivna läsare som läser mycket minskar. ”Det är andelen starka och mycket starka läsare som minskat de senaste fem åren. Färre elever klarar mer avancerade läsuppgifter.”    När man läser, läser man också kortare texter. Nya medier har förändrat lässätt även för de som läser en hel del. Undersökningen visar också att läsning och samtal om böcker ökat i de första klasserna, men att undervisningen i läsning och lässtrategier är mindre omfattande än i många andra länder. Läsning är ofta något individuellt och utmanas sällan.

 

Skolverkets pressmeddelande med pdf. Rapporten är värd att fördjupa sig i – också för att den ger en bild av skolan.
SvD nyhetsartikel   GP nyhetsartikel DN nyhetsartikel
PIRLS hemsida

 

Skolan har sällan talat mer om läsnings vikt, men är skolan dålig på att stödja läsningens utveckling, själva förmågan står sällan i centrum. Man låter mer eleverna göra vad de vill med sin läsning, istället för att stödja och puffa dem djupare in i texterna nöjer man sig med en ytlig, individuell läsning. Man talar gärna om förståelse men klarar inte av att pröva den.

 

Jag anser att rapporten bekräftar min skepsis mot två inflytelserika föreställningar inom skolan – den att läsning i första hand handlar om att locka med lust och den att individualiserat arbete och läsning är effektivare än mer kollektiva undervisningsformer. Brister i läsningen beror också på skolans brister.

 

Läsningen borde få större plats i skolan. Själv tycker jag att man gott kunde avskaffa alla kurser och sedan låta eleverna på gymnasiet läsa hundra böcker. Man borde inte bara läsa skönlitteratur utan också populärvetenskap. Fria studier för bildning vore något för gymnasiet istället för den nuvarande trenden mot grundskolefiering.

 

Det finns massor som kunde göras. Själv arbetar jag just med Färdlektyr, trafikföretag publicerar varje år noveller i ett häfte som ges gratis till alla elever. Varför gör förlagen inget sådant? Varför publicerar man inte antologier med utdrag ur nya romaner? Varför säljer man inte pocketböcker för en tia till skolorna? Varför publicerar man inte kring material?

 

Tidningsvärlden har sitt Tidningen i skolan, och de har gjort mer för att ge eleverna insikter i berättandets konst än alla skönlitterära förlag tillsammans. Varför har vi inget boken i skolan?

 

Och skolmyndigheterna! Visst finns klassiker utgivningen, men man borde göra mer. Varför skapas inte hemsidor? Varför anställs inte konsulter? Varför stimuleras inte läsning? Varför får lärare inte hjälp? Varför byggs inte system som hjälper lärare hjälpa varandra?

 

———————————————————-

 En fin sammanfattning av vad som bör vara en utgångspunkt finns i rapporten:

”Bland annat visar Judith Langer (1999, 2004) i en

stor studie av skolor i USA att undervisningen i klasser i vilka eleverna klarar uppsatta mål på ett bättre

sätt än förväntat karaktäriseras av följande:

• färdigheter som ska läras är integrerade i en helhet, men studeras också separat i väl strukturerade

undervisningssammanhang

• förberedelse av prov och test är integrerade i den reguljära undervisningen

• tydliga kopplingar görs mellan ämnen i skolan och ämnen utanför skolan och till elevernas

egna erfarenheter och deras erfarenheter från andra lektioner och tidigare erövrade kunskaper

• metakognitiva strategier för hur man tänker, hur man planerar och organiserar sitt arbete osv.

lärs ut på ett tydligt sätt

• när eleverna uppnått ett mål och lärt sig det som ska läras, för läraren dem vidare in i en ännu

djupare förståelse och genererande av ytterligare nya tankar och idéer

Den här formen av undervisningen kallas ”high literacy”-undervisning. I de skolor där eleverna inte klarar

uppsatta mål på ett bättre sätt än förväntat eller där de klarar dem sämre än förväntat, är undervisningsprogrammen

oftast antingen endast funktionaliserande eller endast formaliserande.” (sidan 117)

Potter förändrar

Sydsvenskan har idag en artikel om att Potter påverkat läsningen. Man ställer upp fem punkter.

1 Harry Potter ändrar barns läsning
Ja, barn har läst Potter. Men har det ändrat vanorna i övrigt? Har ungarna blivit läsare, läser de vidare? Nej, jag tvekar, jag vet inte. Många har fastnat någonstans i mitten. Jag tror inte Potters atraktion för de som är unga nu är lika stark som när de första böcker kom.

2 Harry Potter får barn att lära sig engelska
Ja, en del har läst Potter på engelska. Men spelen är nog viktigare.

3 Harry Potter blir kassako för förlagen
Utan tvekan.

4 Harry Potter gör fantasy stort igen
Tja, men förmodligen utan också. Det finns en rad mer fantasifulla och spännande fantasyböcker. Potter är ett uttryck för en trend, inte skapare av den.

5 Harry Potter förändrar barnkulturen i stort
Ja, just Lego har slutat tillverka. Halloween kan kanske ha något med Potter att göra, men … Och inte leker de ungar jag ser runt om mig Harry Potter. Snarare är det tonåringar som tar farväl av sin barndom.

New York Times hade i somras en mer skeptisk åsikt. Potter har inte vänt trenden att unga läser mindre.

Lust kontra fascination

”Om man vill att barn ska läsa, måste det viktigaste steget vara att få dem att tycka att det är mödan värt. Att lära sig läsa är lätt; nästan alla barn har ett överflöd av den förmåga som behövs. Det som däremot ofta saknas är skälet till varför det ska göra sig besväret. (- – -) Men ingen forskning jag träffat på nämner fascinationen, något som för mig framträder som läs- och skrivkunnighetens absoluta kärna.”
Kieran Egan, 1995, Berätta som en saga, Runa förlag

En av skolans stora gåtor är varför läsningen minskar och försämras bland unga – trots mängder av läsprojekt och läsengagemang från lärare, trots att vuxna läser mer än någonsin och trots att billiga pocketböcker finns överallt.

Jag misstänker att allt tal om lust kring läsning undergräver lusten att läsa.

Det som lockar i läsning är fascination. Och det är ett begrepp som öppnar utåt, medan begreppet lust sluter inne. I läsningen är det jag läser om som fascinerar och förundrar, jag vänder mig genom boken mot något. De kvittar om det jag läser om är verkligt eller påhittat. Det som sker i berättelsen är att ett skeende har mening, och detta gör det möjligt att se sammanhang i tillvaron. Varje berättelse ger tillfredsställelse genom att bekräfta ett sammanhang.

Att se mening kan vara lusfyllt, och det kan glädja en att känna hur den egna fantasin fungerar. Böcker stimulerar mer den egna fantasin och det egna medskapandet än vad filmer gör. Plus att böcker på ett helt annat sätt gör mig deltagande i berättelserna.

För den erfarne läsaren finns också ett stort mått av lust i att ta till sig ett stilsäkert och utttrycksfullt språk.

Lust handlar bara om mig själv, medan fascination vänder sig emot de andra.