Archive for december, 2007

Aktionsforskning och etik

december 9, 2007

20:37

Jag lyssnade i fredags på ett föredrag av Karin Rönnerman om aktionsforskning, och det väckte en del frågor om etik. Det finns regler, men också en rad svårigheter.

 

Vetenskapsrådet – Regler och riktlinjer

Vetenskapsrådet – Codex

 

Vetenskapsrådet lyfter fram samtycket från de man forskar på. Kan inte detta leda till att de som inte vill utforskas inte syns.  Om man jämför med pressen så tycks journalistiken ha ett starkare uppdrag. Journalister ska granska makthavare, och de bör bortse från konsekvenserna av sina avslöjanden. Meddelarskyddet skyddar också källorna starkare. Vetenskapen står svagare.

 

Aktionsforskningen har särskilda problem. Aktioner är handlingar för att utveckla en verksamhet, och den som genomför aktionen är involverad och ansvarig för det som sker. Man är inte fri i förhållande till verksamheten.
       För den enskilde handlar forskningen om att förbättra verksamheten men också att själv har  framgång – få intressanta arbetsuppgifter, högre lön, högre status, mer makt. Forskningen är också ett medel för något mer än att förstå och förbättra. Den enskilde är också personligen starkt sammanbunden med verksamheten.

       För verksamheten handlar det ofta om att man vill ha forskning för att verka framåt och modern. Man har i regel ett utvecklingsuppdrag. Men forskningen får inte undergräva eller hota verksamheten. Lojalitet krävs mot verksamheten.

       I skolans värld innebär det att forskning kan bedrivas för att meritera den enskilde och för att vinna elevpengar till skolan. Och sådant kommer alltid att påverka forskningen. Det gäller att övertala andra om att saker och ting är bra, forskningen kan reduceras till retorik.

       Till det kommer att man inom skolan ser uppdraget olika – politiska och ideologiska uppfattningar präglar vad man anser bör göras.

Spräng klassrummen! Om Hans Lagerberg: Lärarna

december 7, 2007

Publicerad Helsingborgs Dagblad 7 december 2007

Hans Lagerberg: Lärarna, Om utövarna av en svår konst
Ordfront

Vad är detta för mischmasch? stönande jag medan jag tog mig igenom första kapitlen av Hans Lagerbergs nya bok Lärarna. Vad är betyget för disposition och berättarteknik? Inte godkänt? Med nöd och näppe godkänt? Har de inte råd med redaktörer längre på Ordfront?
   Det börjar med en lite njugg skildring av Lagerbergs farfar, en skollärare i Kumla, något som ger en bild av yrket i början av seklet. Det intresserade mig personligen en smula, min egen farfar måste varit bekant med Lagerbergs i Kumla. Men kunde det verkligen ge andra något? Så följer en skildring av Lagerbergs mors lärarbana, fast när den berättelsen är slut sägs det att det är ljug alltihop. Och så läggs hugskott till hugskott, utvikning till utvikning till dess boken är slut.
Hans Lagerberg kan inte bestämma sig för hur han vill skriva, och han kan inte besluta sig för vad han vill säga. Så han försöker säga allt på alla möjliga sätt.
    Men efter läsningen av boken ändras mitt perspektiv. Kanske är det en melange, det är fint det, istället för en mischmasch. Boken är spretig, men blir den därmed inte ett gott porträtt av en ganska typisk lärare. Hans Lagerberg har kombinerat författandet med lärarjobb, och han känner skolans utveckling inifrån. Det blir en bra biografi över en representativ lärare, en vänsterlärare som vill förändra och ge åt sina elever, som tvivlar på sin egen förmåga och som brottas med motsägelsefulla uppfattningar om hur den svåra konsten att undervisa ska utövas. Jag tror faktiskt få böcker kommer så nära vad det är att vara lärare i dag. Därför är Lagerbergs ”Lärarna” värd att läsa. Det finns gott om skarpa iakttagelser.
Progressivismen har följt skolan sedan den blev allmän. Det som lanseras som nya idéer har numera minst hundra år på nacken. Aktivitetspedagogik är inte heller alltid radikal, skriver Lagerberg i en fotnot, många nazister gillade skolor med fritt arbete, och Mussolini trodde starkt på montessoripedagogiken. 
    
Ändra er, ändra er, har varit ett kritiskt ledmotiv när det gäller lärare de senaste seklet.
Lagerberg beklagar att progressivismen inte förverkligats. Men han ser också problem med att eleverna inte är så aktiva som de borde vara. Frihet att söka, blir ofta inget sökande.
På sätt och vis blir lärarna osynliga i Lagerbergs bok. Lagerberg har sina vänner, han söker upp tidigare kollegor, och han förundras över den tröghet som finns i systemet. Varför säger inte lärare vad de tycker? Varför stänger de om sitt klassrum? Varför är de så konservativa? Lärarna är svåra att få fatt på, trots att alla haft sina lärare. När folk talar om hur lärare gör, eller när lärare pratar om hur vi gör på vår skola, då blir jag misstrogen. Det är alltid skillnader.
    Jag tror det finns en rationalistisk villfarelse kring skolan, man tror lätt att den kan planeras. Men ett så omfattande system med så många sorters människor blir lika komplext och motsägelsefullt som samhället i sin helhet. Man tror lätt att skolan kan formas genom enkla idéer, och många tror att den perfekta skolan är möjlig och att den man har främst utmärks av att komma till korta gentemot idealen.
Men vi är inte överens om vad som är den goda, den bästa skolan. Skolan rymmer mängder av olika uppfattningar som berör folk djupt. Det är en arena för personlig utveckling och för att forma samhället. Och lärare har mängder av etiska, politiska, kunskapsmässiga uppfattningar som är viktiga för dem, som de vill förverkliga, samtidigt som de försöker leva med varandra på ett hyggligt sätt. Jag tror man behöver se hur djupa motsättningarna är och acceptera det, samtidigt som man talar om olikheterna och hur de kan hanteras.
    Själv tycker jag lärarna skulle tillbaks till torget. Sokrates och de andra sofisterna i Aten – hos vilka vår skola har sin utgångspunkt – undervisade och argumenterade inför alla. De kunde kritiseras, och de hade uppfattningar. Spräng klassrummen, det är en radikal paroll som kunde passa Lagerberg, men inte för att eleverna ska ut i världen utan för att lärarna ska stå mitt i världen. De behöver bli synliga. De har makt. Lärare är olika, de har mängder av olika projekt. Ofta är de inte ens överens med sig själva. Lärare är människor på gott och ont, och bara när de är det är de tillräckligt bra lärare.
Björn Rosdahl
 

Pisa – sämre

december 5, 2007

 Matematik och naturvetenskap försvagat hos svenska elever i jämförelse med OECD. Det intressantaste är att de duktiga tappar i matte, skolans ny arbetsformer gynnar ite dem. När de gäller läsning är de svaga pojkar som tappar.

Skolverkets pressmeddelande; Undersökningen – på gång

OECD

SvD nyhetsartikel 
DN nyhetsartikel 
Expressen Kulturkommentar

Bloggar:
Karin Stensdotter – informativ
Svenskläraren – klok

Jag tror att man förbättrar läsning och räkning genom att räkna mer och läsa mer, och om lärare är kunniga kan de stimulera eleverna att sträcka sig efter mer än de egentligen vill. Jag tycker också den statliga styrningen skulle vara tuffare, samtidigt som man gjorde lärarna starkare istället för att reducera dem till pådrivande, coachande, motiverande, curlande, stödjande, handledande assistenter.