Archive for mars, 2008

Krönika Det viktiga är att budgeten går ihop

mars 11, 2008

Björn Rosdahl om hur pengarna styr skolarbetet


KULTUR. ”Vet hon inte att London ligger i England?” Min åttaåring var chockad av tjejen i Klass 9A. Jag är mer luttrad. Jag har haft gymnasister som varken kunnat peka ut Afrika eller Amerika — eller för den delen Ängelholm — på en karta. Vad folk inte lär sig väcker lika många frågor som vad de lär sig. Hur kan man undgå att lägga märke till att London ligger i England? Man måste ha hört det tusentals gånger. Hur går det till?
Att lära sig saker är dock inte lätt. Hur ofta har jag inte försökt lära mig fågelsånger från skivor, försökt minnas namn på och typiska drag för vadare från fågelböcker och försökt se skillnad på havsörn och kungsörn i flykt över fälten vid Stureholm. Allt trögt, trots att jag vill lära. Inte räcker det med en genomlyssning eller en genomläsning. Inte räcker det med motivation. Det krävs förklaring och ansträngning.

Lärande förhindras ofta av att man gärna håller fast vid sina gamla föreställningar. Man ser och hör inte det nya som sägs. Man lägger inte märke till det man inte förstår, och man märker bara det som bekräftar ens egna fördomar. Den livliga debatten kring ”Klass 9A” bekräftar i sig att man gärna läser in det man själv vill se. Åsikterna är många, och ibland undrar jag om det är samma program vi sett. Lärarna på tv är skickliga, om än inte märkvärdigt duktiga. Själv tänker jag på hur mycket bättre lektioner jag skulle kunna hålla om jag tillsammans med andra lärare bara hade en enda klass. Hur mycket bättre skulle jag inte kunna göra mina saker?

Jag tror, precis som den lite självgode matteläraren Stavros Louca, att skolans brister mycket handlar om bristande undervisning. Och jag tror skolan skulle lyckas lära ut mer om lärare undervisade mindre. Helsingborgs gamle förvaltningschef, Leif Olin, skrev nyligen en insändare utifrån lärarna i ”Klass 9A”. Han ansåg lärare borde kräva att få undervisa mer. Har han inte sett villkoren för lärarna i tv-serien? Olin tror det är lätt att undervisa. Man läser några år på lärarhögskolan, och sedan kan man hålla på timme ut och timme in och dra det man lärt sig en gång. Man behöver inte tänka igenom vad man gör, hur man gör det eller varför man gör det.

Visst varierar lärares skicklighet, och visst har facken en tendens, som Olin skriver, att säga att alla med examen är lika skickliga. Men förklaringen till att man in skolan inte intresserar sig särskilt för lärandet är den ekonomiska styrningen av den kommunala skolan. För systemet är undervisningens kvalitet likgiltig. Det viktiga är att budgeten går ihop – och i någon mån att det inte sätts för många IG. Lärare är alltid betydelselösa, de fyller ett pass i schemat oavsett om de är bra eller dåliga. Ekonomiskt bäst är unga, obehöriga och vikarierande lärare.

Helsingborg har ganska få lärare i sina skolor, och på privatskolorna har man normalt än färre. Enklast drar man ner antalet lärare genom att ha lärarlösa lektioner, ämnesövergripande studier och eget arbete, och detta är orsaken till att friskolor och kommunpolitiker så gärna talar om elevers eget ansvar och om självständigt arbete. Det handlar om pengar – och vinster.
Lärartätheten har sjunkit i svenska skolor och det har direkt lett till sänkt kunskapsnivå menar Peter Fredriksson och Björn Öckert i en rapport som kom vid årsskiftet från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Något att läsa för ansvariga? Man får – vem trodde något annat – vad man betalar för.

I höstas var jag på en informationskväll på Kunskapsskolan, och rektorn berättade stolt att det var en skola som gav valuta för där var lärarna med eleverna nästan hela tiden. Lärarna behövde inte förbereda sig eftersom alla kunskaper och uppgifter fanns i ett datanätverk. Förutom att spara på lärare sparade man på läromedel. Allt liknande en slimmad industriproduktion, och läraren hade reducerats till coach som det heter i nypedagogiken; det vill säga till en motiverande, tjatande kontrollant och tidsstudieman.

Åh, du nya, sköna skola. Men skolan dör när lärare inte vet varför de gör något utan bara administrera uppgifter och katalogiserar resultat.
Förutom det ekonomiska motivet till att självständigt arbete spritts är väl en orsak att det är bekvämt för lärare och elever. Och det kan väl vara bra, trivsel är viktigt. Det finns dock en rad studier som visar att eget arbete, individualisering och självstudier knappast är särskilt effektivt lärande.
En konsekvens av den vitt spridda individualiseringen är att ansvaret flyttas över på eleven – varje misslyckande är ditt eget fel. Egentligen frodas en skolkultur som är på tvärs med läroplanens demokratisyn och på tvärs med vad vi vet om att lärande stimuleras av kollektiva och kooperativa arbetsformer.
I tv syns inget eget arbete. Där är drill och dialog. Gott så.

Björn Rosdahl
bjorn.rosdahl@helsingborg.se

Hjärnan och skolan

mars 11, 2008

Martin Ingvar skrev på DN-debatt om skolan, och det kändes som han redan sagt samma sak i fler år. Inget nytt, om än vettigt.

Johannes Åhman kontrade på ledarsidan i DN, och jag gladdes över att han tog upp Kieran Egans kritik av progressivismen. Den borde översättas, den borde läsas.

Tankens trädgård

mars 3, 2008
Publicerad i Helsingborgs Dagblad 12 december 2007   Glömt lägga in tidigare.

Martin Kylhammar: Livet – en stor sak: Filosofier

Carlssons


BOKEN. Först tyckte jag Martin Kylhammar var lite torr, lite tråkig, men när jag efter första genomläsningen bläddrade runt och återvände till ställen i hans essäsamling Livet – en stor sak så kom jag att uppskatta den alltmer.
Den är en vacker tankarnas trädgård Kylhammar skapat, textraderna är välansade, myllan mellan orden rik, och här finns en hel del för den nyfikne läsaren att skörda.
Kylhammar är förtjust i att odla sin trädgård, den verkliga ger lugn och trygghet, och tankarnas trädgård ordnar tillvaron.
Sin akademiska karriär har Kylhammar utvecklat i Linköping, vilket gett breda perspektiv, och i dag är han professor vid Tema kultur och samhälle, under många år var han chefredaktör för tidskriften Tvärsnitt, och han skriver ofta krönikor i Östgöta-Correspondenten.

I ”Livet – en stor sak” har Kylhammar samlat sådant som intresserar honom. Här finns vardagliga iakttagelser, tankar kring Grönköping, Heidenstam och Böök och reflektioner kring kunskap och demokrati. Kylhammar mest omtalade bedrift är att ha myntat begreppet faktoid (försanthållen felaktighet), och i den nya essäsamlingen utvecklar han begreppets innebörd och ger prov på en nykter, förnuftsmässig hållning när han går till sakerna själva.
Jag gillar Kylhammars idé om seminariet som en modell som borde exporteras från akademin, så borde journalisters produkter och lärares undervisning då och då nagelfaras av opponenter. Kritik är demokratins livsnerv, men tyvärr finns det få former för vettig kritik.

Texterna om yttrandefrihet är kloka och de längre presentationerna av Charles Darwin och nätverkssociologen Manuel Castells är gedigna. Undertiteln ”Filosofier” är snarast en beteckning för en genre: en mindre essä, en betraktelse, en reflektion. Här skriver en intellektuell, visst, men filosof, tja, jag vet inte riktigt om det är rätt ord för denne skribent. Titeln är anspråksfull, men innebär att Kylhammar skriver om det som är intressant i hans liv. Han hoppas dock det ska ha större räckvid och visst har det det.

Björn Rosdahl