Kompenten eller bildad?

januari 24, 2008

Sven-Eric Liedman skriver i DN om EU:s kunskapsbegrepp i form av nyckelkompetenser, och då är det en tungviktare som belyser vad kunskap är. Det talas mycket om kunskap i skolans värld och i samhällsdebatten, och sällan är den genomtänkt men man har gärna en syn, ett sätt på kunskapen – en ny syn.

Bildningsbegreppets betydelse för de senaste skolreformerna har varit väsentlig, man har gett en vision hur den enskilde kan bilda sig själv, utveckla sig, forma sig och samtidigt göra detta tillsammans med andra. Kompetensbegreppet är snävare, och närmare knutet till saker man gör. Jag kan minnas hur man skämtade om ord som telefonkompetens för att kunna svara i telefon då begreppet dök upp. Nå, det är länge sedan. Men kompetens, vilket Liedman lyfter fram, reduceras lätt till en teknik. Bildningsbegreppet saknar dock ofta en dimension av görande. Och det är väsentligt för kunskap. Bildningen bör leda fram till en ”kompetens” att kunna göra rätt sak vid rätt tillfälle. Den bildade bör inte bara bilda sig själv utan bidra till bildandet av en god värld.

Kompetenser framstår som något man kan skifta ganska snabbt. I så måtto ligger det närmare senmodernitetens krav på flexibiltet. En komptens kan läggas åt sidan och glömmas. Bildning består. Bildningen står också för bredare perspektiv och knyter samman kompetenser. Kompetenser är seriella.


Vad betyder det?

januari 23, 2008

Skaffa lärarens böcker

januari 17, 2008

Särskilt när det gäller matte och fysik där problem ska formuleras kan det vara värt att titta på andra läroböcker. Man kan lära sig genom att se en alternativ presentation. Har man tur hittar man lärarens extrabok, den bok ur vilken han tar uppgifter till prov. Få lärare hinner och orkar producera egna frågor, utan klipper och klistrar.

Värdefullt är också att skaffa äldre nationella prov eller köpa samlingar.


Hur ska man klara skolan?

januari 16, 2008

Om man vill klara skolan på ett bra sätt, så finns det tre bra metoder:

  • Fjäska
  • Briljera
  • Plugga

Den late ser dessutom till att alltid vara på plats under lektionerna.


Drakologi – en idé

januari 16, 2008

Man pratar ofta om att elever i skolan väljer strategiskt.  Och det kan vara, men jag är förvånad över hur lite strategiska och taktiska de är i sitt förhållande till skolan. Man väntar. Visst, en del grunnar över vad läraren vill ha och anpassar sig, men inte särskilt mycket och drivet.

Drakologi handlar om hur man ska bemästra skolan – och kanske livet.


Aktionsforskning och etik

december 9, 2007

20:37

Jag lyssnade i fredags på ett föredrag av Karin Rönnerman om aktionsforskning, och det väckte en del frågor om etik. Det finns regler, men också en rad svårigheter.

 

Vetenskapsrådet – Regler och riktlinjer

Vetenskapsrådet – Codex

 

Vetenskapsrådet lyfter fram samtycket från de man forskar på. Kan inte detta leda till att de som inte vill utforskas inte syns.  Om man jämför med pressen så tycks journalistiken ha ett starkare uppdrag. Journalister ska granska makthavare, och de bör bortse från konsekvenserna av sina avslöjanden. Meddelarskyddet skyddar också källorna starkare. Vetenskapen står svagare.

 

Aktionsforskningen har särskilda problem. Aktioner är handlingar för att utveckla en verksamhet, och den som genomför aktionen är involverad och ansvarig för det som sker. Man är inte fri i förhållande till verksamheten.
       För den enskilde handlar forskningen om att förbättra verksamheten men också att själv har  framgång – få intressanta arbetsuppgifter, högre lön, högre status, mer makt. Forskningen är också ett medel för något mer än att förstå och förbättra. Den enskilde är också personligen starkt sammanbunden med verksamheten.

       För verksamheten handlar det ofta om att man vill ha forskning för att verka framåt och modern. Man har i regel ett utvecklingsuppdrag. Men forskningen får inte undergräva eller hota verksamheten. Lojalitet krävs mot verksamheten.

       I skolans värld innebär det att forskning kan bedrivas för att meritera den enskilde och för att vinna elevpengar till skolan. Och sådant kommer alltid att påverka forskningen. Det gäller att övertala andra om att saker och ting är bra, forskningen kan reduceras till retorik.

       Till det kommer att man inom skolan ser uppdraget olika – politiska och ideologiska uppfattningar präglar vad man anser bör göras.


Spräng klassrummen! Om Hans Lagerberg: Lärarna

december 7, 2007

Publicerad Helsingborgs Dagblad 7 december 2007

Hans Lagerberg: Lärarna, Om utövarna av en svår konst
Ordfront

Vad är detta för mischmasch? stönande jag medan jag tog mig igenom första kapitlen av Hans Lagerbergs nya bok Lärarna. Vad är betyget för disposition och berättarteknik? Inte godkänt? Med nöd och näppe godkänt? Har de inte råd med redaktörer längre på Ordfront?
   Det börjar med en lite njugg skildring av Lagerbergs farfar, en skollärare i Kumla, något som ger en bild av yrket i början av seklet. Det intresserade mig personligen en smula, min egen farfar måste varit bekant med Lagerbergs i Kumla. Men kunde det verkligen ge andra något? Så följer en skildring av Lagerbergs mors lärarbana, fast när den berättelsen är slut sägs det att det är ljug alltihop. Och så läggs hugskott till hugskott, utvikning till utvikning till dess boken är slut.
Hans Lagerberg kan inte bestämma sig för hur han vill skriva, och han kan inte besluta sig för vad han vill säga. Så han försöker säga allt på alla möjliga sätt.
    Men efter läsningen av boken ändras mitt perspektiv. Kanske är det en melange, det är fint det, istället för en mischmasch. Boken är spretig, men blir den därmed inte ett gott porträtt av en ganska typisk lärare. Hans Lagerberg har kombinerat författandet med lärarjobb, och han känner skolans utveckling inifrån. Det blir en bra biografi över en representativ lärare, en vänsterlärare som vill förändra och ge åt sina elever, som tvivlar på sin egen förmåga och som brottas med motsägelsefulla uppfattningar om hur den svåra konsten att undervisa ska utövas. Jag tror faktiskt få böcker kommer så nära vad det är att vara lärare i dag. Därför är Lagerbergs ”Lärarna” värd att läsa. Det finns gott om skarpa iakttagelser.
Progressivismen har följt skolan sedan den blev allmän. Det som lanseras som nya idéer har numera minst hundra år på nacken. Aktivitetspedagogik är inte heller alltid radikal, skriver Lagerberg i en fotnot, många nazister gillade skolor med fritt arbete, och Mussolini trodde starkt på montessoripedagogiken. 
    
Ändra er, ändra er, har varit ett kritiskt ledmotiv när det gäller lärare de senaste seklet.
Lagerberg beklagar att progressivismen inte förverkligats. Men han ser också problem med att eleverna inte är så aktiva som de borde vara. Frihet att söka, blir ofta inget sökande.
På sätt och vis blir lärarna osynliga i Lagerbergs bok. Lagerberg har sina vänner, han söker upp tidigare kollegor, och han förundras över den tröghet som finns i systemet. Varför säger inte lärare vad de tycker? Varför stänger de om sitt klassrum? Varför är de så konservativa? Lärarna är svåra att få fatt på, trots att alla haft sina lärare. När folk talar om hur lärare gör, eller när lärare pratar om hur vi gör på vår skola, då blir jag misstrogen. Det är alltid skillnader.
    Jag tror det finns en rationalistisk villfarelse kring skolan, man tror lätt att den kan planeras. Men ett så omfattande system med så många sorters människor blir lika komplext och motsägelsefullt som samhället i sin helhet. Man tror lätt att skolan kan formas genom enkla idéer, och många tror att den perfekta skolan är möjlig och att den man har främst utmärks av att komma till korta gentemot idealen.
Men vi är inte överens om vad som är den goda, den bästa skolan. Skolan rymmer mängder av olika uppfattningar som berör folk djupt. Det är en arena för personlig utveckling och för att forma samhället. Och lärare har mängder av etiska, politiska, kunskapsmässiga uppfattningar som är viktiga för dem, som de vill förverkliga, samtidigt som de försöker leva med varandra på ett hyggligt sätt. Jag tror man behöver se hur djupa motsättningarna är och acceptera det, samtidigt som man talar om olikheterna och hur de kan hanteras.
    Själv tycker jag lärarna skulle tillbaks till torget. Sokrates och de andra sofisterna i Aten – hos vilka vår skola har sin utgångspunkt – undervisade och argumenterade inför alla. De kunde kritiseras, och de hade uppfattningar. Spräng klassrummen, det är en radikal paroll som kunde passa Lagerberg, men inte för att eleverna ska ut i världen utan för att lärarna ska stå mitt i världen. De behöver bli synliga. De har makt. Lärare är olika, de har mängder av olika projekt. Ofta är de inte ens överens med sig själva. Lärare är människor på gott och ont, och bara när de är det är de tillräckligt bra lärare.
Björn Rosdahl
 


Pisa – sämre

december 5, 2007

 Matematik och naturvetenskap försvagat hos svenska elever i jämförelse med OECD. Det intressantaste är att de duktiga tappar i matte, skolans ny arbetsformer gynnar ite dem. När de gäller läsning är de svaga pojkar som tappar.

Skolverkets pressmeddelande; Undersökningen – på gång

OECD

SvD nyhetsartikel 
DN nyhetsartikel 
Expressen Kulturkommentar

Bloggar:
Karin Stensdotter – informativ
Svenskläraren – klok

Jag tror att man förbättrar läsning och räkning genom att räkna mer och läsa mer, och om lärare är kunniga kan de stimulera eleverna att sträcka sig efter mer än de egentligen vill. Jag tycker också den statliga styrningen skulle vara tuffare, samtidigt som man gjorde lärarna starkare istället för att reducera dem till pådrivande, coachande, motiverande, curlande, stödjande, handledande assistenter.


Från första till sjunde plats – fyrors läsning

november 28, 2007

I dag publicerar Skolverket en internationell studie om fjärdeklassarnas läsförmåga. Den är fortfarande god, men har sjunkit relativt andra länder. En slutsats är att den grundläggande inlärningen fungerar bra, ja, fler kan läsa innan de börjar ettan och många får stimulans i förskolan, men sedan fördjupas och utvecklas förmågan inte särskilt väl. De bästa blir också sämre; gruppen drivna läsare som läser mycket minskar. ”Det är andelen starka och mycket starka läsare som minskat de senaste fem åren. Färre elever klarar mer avancerade läsuppgifter.”    När man läser, läser man också kortare texter. Nya medier har förändrat lässätt även för de som läser en hel del. Undersökningen visar också att läsning och samtal om böcker ökat i de första klasserna, men att undervisningen i läsning och lässtrategier är mindre omfattande än i många andra länder. Läsning är ofta något individuellt och utmanas sällan.

 

Skolverkets pressmeddelande med pdf. Rapporten är värd att fördjupa sig i – också för att den ger en bild av skolan.
SvD nyhetsartikel   GP nyhetsartikel DN nyhetsartikel
PIRLS hemsida

 

Skolan har sällan talat mer om läsnings vikt, men är skolan dålig på att stödja läsningens utveckling, själva förmågan står sällan i centrum. Man låter mer eleverna göra vad de vill med sin läsning, istället för att stödja och puffa dem djupare in i texterna nöjer man sig med en ytlig, individuell läsning. Man talar gärna om förståelse men klarar inte av att pröva den.

 

Jag anser att rapporten bekräftar min skepsis mot två inflytelserika föreställningar inom skolan – den att läsning i första hand handlar om att locka med lust och den att individualiserat arbete och läsning är effektivare än mer kollektiva undervisningsformer. Brister i läsningen beror också på skolans brister.

 

Läsningen borde få större plats i skolan. Själv tycker jag att man gott kunde avskaffa alla kurser och sedan låta eleverna på gymnasiet läsa hundra böcker. Man borde inte bara läsa skönlitteratur utan också populärvetenskap. Fria studier för bildning vore något för gymnasiet istället för den nuvarande trenden mot grundskolefiering.

 

Det finns massor som kunde göras. Själv arbetar jag just med Färdlektyr, trafikföretag publicerar varje år noveller i ett häfte som ges gratis till alla elever. Varför gör förlagen inget sådant? Varför publicerar man inte antologier med utdrag ur nya romaner? Varför säljer man inte pocketböcker för en tia till skolorna? Varför publicerar man inte kring material?

 

Tidningsvärlden har sitt Tidningen i skolan, och de har gjort mer för att ge eleverna insikter i berättandets konst än alla skönlitterära förlag tillsammans. Varför har vi inget boken i skolan?

 

Och skolmyndigheterna! Visst finns klassiker utgivningen, men man borde göra mer. Varför skapas inte hemsidor? Varför anställs inte konsulter? Varför stimuleras inte läsning? Varför får lärare inte hjälp? Varför byggs inte system som hjälper lärare hjälpa varandra?

 

———————————————————-

 En fin sammanfattning av vad som bör vara en utgångspunkt finns i rapporten:

”Bland annat visar Judith Langer (1999, 2004) i en

stor studie av skolor i USA att undervisningen i klasser i vilka eleverna klarar uppsatta mål på ett bättre

sätt än förväntat karaktäriseras av följande:

• färdigheter som ska läras är integrerade i en helhet, men studeras också separat i väl strukturerade

undervisningssammanhang

• förberedelse av prov och test är integrerade i den reguljära undervisningen

• tydliga kopplingar görs mellan ämnen i skolan och ämnen utanför skolan och till elevernas

egna erfarenheter och deras erfarenheter från andra lektioner och tidigare erövrade kunskaper

• metakognitiva strategier för hur man tänker, hur man planerar och organiserar sitt arbete osv.

lärs ut på ett tydligt sätt

• när eleverna uppnått ett mål och lärt sig det som ska läras, för läraren dem vidare in i en ännu

djupare förståelse och genererande av ytterligare nya tankar och idéer

Den här formen av undervisningen kallas ”high literacy”-undervisning. I de skolor där eleverna inte klarar

uppsatta mål på ett bättre sätt än förväntat eller där de klarar dem sämre än förväntat, är undervisningsprogrammen

oftast antingen endast funktionaliserande eller endast formaliserande.” (sidan 117)


Mobbning på gymnasiet

november 26, 2007

Mobbning är också en av paradoxerna i skolan. Engagemanget i skolan mot mobbning är stort, särskilt i de lägre årskurserna pratas det mycket om att man ska vara en god kompis. Ändå tycks det som problemen blir större. Det är som att pratet om att vara vänlig gör barn ovänliga. Jag undrar om inte förväntningarna är för stora – och om inte känsligheten för kränkning blivit större. Barn är nog skörare idag.

    Ett svårighet är att skilja på konflikter och mobbning. Mobbning handlar om att starkare förföljer svagare.

    Barns umgänge är fyllt av konflikter, och ofta lär de sig genom dem vad som är acceptabel och vettigt. Och det finns gott om tillfällen att bli besviken, sårad, ledsen. Man säger lätt sårande saker, och man tänker inte på att när man själv säger nej till anda så man dem ledsna.

    För de flesta handlar vardagen om att får var med eller inte vara med. Och här finns en svårighet man måste få välja vem man leker med och samtidigt måste alla få vara med. Att ställas utanför är bittert, och de som utesluter har inte gjort något.

Mobbning i Helsingborgs gymnasier togs häromdagen upp i Helsingborgs Dagblad. Skolorna får IG. Eleverna är inte nöjda.

   Vad göra? Förvaltningen anbefaller ett program – Olweusmetoden. Bland lärare muttras det om politikerna verkligen ska bestämma en pedagogisk metod. Fast det handlar ju inte om ämnena, och metoden ger ett stort utrymme för den enskilde. Att lärare är professionella borde också handla om att kunna ta till sig metoder och diskutera med varandra hur man bör göra.

Olweus understryker vikten av de vuxnas inställning, och det är nog riktigt. Samtidigt är det ju faktiskt eleverna själva som formar den kultur som råder. Det är de som anger vad som är okej och det är de som betyder något för varandra.

Det är viktigt att se till den sociala situationen i klasserna, och gudarna ska veta att de skiftar och är svåra att påverka. Jag tror också det kan räka med små ingripanden, alla vet ju egentligen hur det bör vara. Med åren har jag också kommit att tro att det mycket handlar om individer.
    Lösningen är nog ofta också att inte prata för mycket om mobbning utan att hitta vettig undervisning.